Svensk Kyrkan Hägersten menu icon

Mer om Uppenbarelsekyrkan

Textstorlek:

Invigning 1961
Redan under 40-talet fanns planer på att bygga en kyrka på berget. Men först 1957 när Hägersten brutits loss från Brännkyrka församling och blivit sin egen, påbörjades planläggningen för den nya kyrkan.

Det första sprängskottet avlossades av biskop Helge Ljungberg den 5 september 1959, och den 17 december 1961 invigdes Uppenbarelsekyrkan av samme biskop under medverkan av bland annat kungen och drottningen.

Stort behov av kyrkor i förorterna
Uppenbarelsekyrkan har kommit till under en tid då det i Sverige byggdes fler kyrkor än kanske någonsin tidigare.

Den stora ommöbleringen av landet då folket på landsbygden flyttade till städerna, och de som bodde i nedslitna stadskärnor skulle ut till de nya förorterna gjorde att behovet av kyrkor var stort.

Det var ett behov som emellertid till en början kanske var en smula underskattat, men man trodde att den moderna människan i det sekulariserade folkhemmet knappast hade något större behov av helgedomar.

Kyrkan tar plats i en föränderlig värld
Kyrkan som fast punkt i en föränderlig värld visade sig ha större betydelse än man trott och när det intensiva kyrkobyggandet kom i gång under mitten av femtiotalet blev kyrkorna ett självklart inslag i det nya samhällsbygget.

Tiden med stora katedralliknande kyrkor var dock förbi, nu talade man i stället om småkyrkan där själva kyrkorummet utgjorde en del i en församlingsanläggning som skulle kunna användas alla veckans dagar.

En arkitekttävling anordnades 1953 om hur småkyrkan skulle kunna gestaltas. Tävlingen vanns av arkitekten Johannes Olivegren (1926-89) från Göteborg, som sedan kom att bli en av de mer framstående svenska kyrkoarkitekterna under 50- och 60-talen.

Ett tjugotal kyrkor i landet bär Olivegrens signatur. Till höjdpunkterna i denna spännande arkitektgärning hör definitivt Uppenbarelsekyrkan i Hägersten.

Betong och tegel på Vallfartsberget
Uppenbarelsekyrkan, med en dominerande öst-västlig riktning, består av två stora huskroppar i ljus betong som skjuter upp ur en omgivande krans – eller borgmur som Johannes Olivegren kallade den – av lägre partier i gult tegel.

Den omgivande borgmuren innehåller i två plan utrymme för all den verksamhet som hör till en församling med stor verksamhet, dessutom sträcker sig kyrkorummets sidopartier ut i borgmurens östliga avslutningar.

Nedsprängt i berget under kyrkan finns ett urnkolumbarium i två etager med plats för närmare 23 000 urnor. Kyrkans huvudentré är belägen i söder.

Kyrkklockor och kyrktorg
Över den korta ingångstrappan hänger fyra kyrkklockor med ingraverade texter från Uppenbarelseboken. Innanför entrén öppnar sig ett cirkelrunt kyrktorg. Det stenlagda torget, ursprungligen öppet mot himlen men nu försett med glastak, fungerar som ett sammanhållande nav för anläggningens olika delar. Härifrån kommer man genom en tunn vägg av nästan bara glas till kyrkorum, församlingsutrymmen, expedition med mera.

På torget står numera en brunn vars botten består av glas som låter dagsljuset sila ner i Columbariet. Från början fanns här bara en mycket enkel fontän bestående av en vattenstråle vars vatten sedan det varit uppe och vänt, rann undan i de rännor som bildar en sjustjärna i stenläggningen.

Kyrkorummet öppnar sig stegvis
In till kyrkorummet kommer man, som seden bjuder, från väster. Från ingången under den ganska lågt placerade orgelläktaren öppnar sig ett högt rum som först vidgas stegvis mot mitten för att sedan samla sig mot altaret.

Vingar i elegant ovalrörelse
Mot sidorna öppnas det höga rummet mot lägre utrymmen i den krans eller borgmur som löper längs byggnaden. Yttertaket över dessa sidoutrymmen fortsätter en bit in i kyrkorummet där det förvandlas till en spänstig betongskärm som likt ett vingpar, eller en stiliserad kristusfigur, omfamnar rummet med en elegant ovalrörelse från altaret, förbi den veckade västfasadens ljusspalter över läktaren till den kongenialt inkomponerade orgeln.

Läktare och orgel
Johannes Olivegren har själv beskrivit orgelfasaden som en örats motsvarighet till det himmelska Jerusalem ögat upplever i korfönstrets mitt.

Läktaren som skjuter fram i rummet från väster är samma betongskiva som utgör taket omkring kyrktorget och som också fortsätter in i församlingssalen på andra sidan torget.

Skivan utgör det element som både visuellt och konstruktivt håller samman hela anläggningen till en enda organism.

Glasmosaik som tolkar Uppenbarelseboken
I de rumshöga fönstren av betonginfattat glas filtreras dagsljuset genom konstnären Ralph Bergholtz färgstarka tolkningar av Uppenbarelsebokens texter.

På sin färd in i kyrkan bryts ljuset i färgglasen så att det först riktas uppåt mot taket för att därifrån falla ner i rummet, en metod som eliminerar risken för störande bländningseffekter. Olivegren framhöll ofta ljuset som arkitekturens mest betydelsefulla byggsten, en tes som framstår som helt klar i detta rum.

Korfönstrens antal är sju. Sjutalet som med mystisk envishet återkommer gång på gång i Uppenbarelseboken finner man också på fler platser i kyrkan; pelarna på var sida i kyrkorummet är sju, de finns sju stjärnor i kyrktrappans grindar, kyrktorget har sju brunnar med lika många vattenkastare i betongringen ovanför.

Visserligen sades det inledningsvis att katedralernas tid är förbi, men nog finns i Uppenbarelsekyrkan en stor portion av det gotiska ljusfyrverkeri som stämde till både andakt och extas i de medeltida katedralerna. Men här finns också genom den ovala vingen och den rumsliga dynamiken drag som kan föra tankarna till den italienska barockens kyrkorum, vilka ju inte är mindre laddade platser än de gotiska.

Gotik och barock i en kyrka i Stockholm från 1961, det kanske inte är så märkligt att flera kommentatorer har talat om en osvensk arkitektur.

Inskription på kyrkklockorna i Uppenbarelsekyrkan

Lillklockan:
Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: ”Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes.” (Uppenbarelseboken 12:10)

Lilla mellanklockan:
Stora och underbara äro dina verk, Herre Gud, du Allsmäktige; rättfärdiga och rätta äro dina vägar, du folkens konung. (Uppenbarelseboken 15:3)

Stora mellanklockan:
Och Anden och bruden säga: ”Kom”. Och den som hör det han säge: ”Kom. Och den som törstar han komme; ja, den som vill han tage livets vatten för intet.” (Uppenbarelseboken 22:17)

Storklockan:
Och jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av stora vatten och dånet av ett starkt tordön. Och de sjöngo inför tronen [och inför de fyra väsendena och de äldste] vad som tycktes vara en ny sång. (Uppenbarelseboken 14:2 och 3)

Producerat av: 203 Creative