Svensk Kyrkan Hägersten menu icon

Gott nytt år!

Gott nytt år!

Textstorlek:

Det år vi nu går till mötes bär många förhoppningar med sig. Förra året har sett olika ut för oss, men vi har alla haft en sak gemensam, en global pandemi har drabbat vårt sätt att leva. Vi har alla förlorat, lite eller mycket. Och vi har ställt om; om vår vardag, våra arbetsplatser och vårt sätt att vara med andra. Nog ska det nya året kunna ställa saker tillrätta igen. Förväntningarna vilar tungt över 2021. Vi vill ha våra gamla liv tillbaka.

Men i vår törst efter omstart och återtagande finns det också anledning att stanna upp. Det har varit jobbigt, kanske rentav hemskt på många sätt, men kanske ryms det också erfarenheter och värden att ta med sig? För när vi har tvingats att ställa om har våra livsvärden utmanats och vi har tvingats konfrontera saker vi normalt kunnat gömma i vardagens brus.

Jag tänker för egen del på upplevelsen av vem jag blir, när jag inte jobbar hela tiden. Jag har så länge jag kan minnas jobbat mycket. Det har upptagit min energi, mina tankar och mitt engagemang. Helt plötsligt blir det stiltje. Inte bara för mig utan för nästan alla runtomkring. Det blir först en saknad och en känsla av rastlöshet, men sen liksom … förändras känslan, den blir till ett lugn.

Jag tänker också på vissa relationer. De som varit ett dåligt samvete, för jag har haft så mycket så det har inte funnits tid för dem. Nu finns det tid. Men vi kan inte ses, för smittan håller oss isär. Att längta efter den man nyss inte hade tid för, det är en omdanande erfarenhet.

Och så den här julen. Helt plötsligt var det bara vi. Det som brukar vara en räcka av glöggmingel, middagar och klappöppningar. Nu var det en jul som den, i en mening, måste sett ut långt ut på landsbygden för länge sen. Den lilla familjen tar fram sitt julpynt och äter sin julmat. Punkt.

Och så snöfallet på juldagen. I en tid när vi har ändlösa strömningsplattformar att leverera förströelse och underhållning, så är det ändå detta som var huvudnumret, det blev en vit jul!

Ja, det blev en helt annorlunda jul och jag tror (vet) till och med att det var många som saknade att få gå i kyrkan – folk som aldrig hade trott sig sakna en gudstjänst.

Så vad gör vi av dessa erfarenheter? Jag skulle nästan vilja kalla det för en fasta. Ni vet den där otidsenliga seden att avstå det världsliga för att djupna som människa. Det är vad vi har fått erfara, och ännu bättre, vi har fått erfara det tillsammans.

Det år vi nu går in i handlar om att med tiden återta – återta vardagen, återta helgen, samvaron, gemenskapen, myllret – men, och detta är ett stort MEN: vi har också en chans att låta dessa djuperfarenheter färga det vardagsliv och det samhälle vi nu återkonstruerar.

Tänk vilken möjlighet! Istället för att kräva stordåd av det kommande året, får vi gå ner i varv. Känns det svårt? Det är det inte – tänk bara som Jesus när han säger:

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer.
(ur Matteusevangeliet)

Christofer Wilson

Producerat av: 203 Creative